Insändare om universitetsreformen

ÅGV:s insändare, publicerad i ÅU 1.6.2008


Universitetsreform i innovationsFinland

På de finländska universiteten råder bråda dagar. Inom förvaltningen förbereder man sig på den nya universitetslagen, eller universitetsreformen, och de krav den ställer. Tidtabellen är minst sagt stram, från och med år 2010 skall våra högskolor fungera enligt ny modell. I sin insändare i ÅU (28.5) förklarar Mikaela Nylander varför reformen bör försvaras. Syftet med reformen, som Nylander uttrycker det, är att stärka universitetens autonomi och deras ekonomiska handlingskraft. Vilka de goda avsikterna bakom reformen än må ha varit, innebär den i själva verket stora förändringar i fråga om synen på högskoleutbildningens oberoende ställning och hur den skall tryggas. Förändringar som är oförsvarbara.

Högskolorna skall nu bli antingen offentligrättsliga inrättningar eller stiftelser och den statliga basfinansieringen skall kombineras med extern finansiering som högskolorna själva förskaffar sig. Den hastigt påkomna reformen har mött kritik från flera olika håll. Då Nylander hänvisar till ökad ekonomisk autonomi, anser många att det i själva verket handlar om en privatisering av utbildningen. Reformen
innebär förändringar för universitetens finansiering, styrelse och rättsliga ställning.

Trots att staten även i fortsättningen skall stå för basfinansieringen innebär reformen att högskolorna nu desperatare än någonsin kan och skall gå in för att söka extern finansiering från den privata marknaden. Regeringen anser att reformen på så sätt skapar förutsättningar för att på effektivaste sätt trygga högskolornas fortlevnad. Privata aktörer och företag får helt enkelt gå in och lappa hålen där de statliga anslagen inte räcker till. Den ökade ekonomiska autonomin blir istället ett nytt beroende, denna gång av
extern finansiering och privat stöd. Förutom det ökade ekonomiska inflytandet ges privata finansiärer (åtminstone i stiftelserna) även möjlighet till representation i styrelsen, vilket innebär ett stort steg i riktning bort från den oberoende ställning högskolorna tidigare haft. Att tro att dessa finansiärer inte skulle vilja se valuta för sitt investerade kapital är naivt att tro.

Reformen leder även till att man ger ett marknadsvärde åt olika ämnen och vetenskapsområden. Då ämnen och universitet mäts mot varandra på marknaden försätts de i ett ojämlikt läge. Ämnen med litet marknadsvärde får det svårt att hävda sig i konkurrensen. Planerna kring det nya innovationsuniversitet Aalto-högskolan visar med en krass tydlighet hur jämlikt det nya systemet kommer att bli. Ämnen som på den privata marknaden eller i regeringen klassas som potentiellt produktiva kan räkna med att klara sig, medan resten får försöka hanka sig fram med reducerade anslag.

Med denna reform går regeringen stick i stäv med de principer på vilka man byggt upp hela högskoleväsendet. I innovationsFinland vill man nu skapa högskolor som fungerar som företag, där möjligheten att stöda och styra kunskapsutvecklingen säljes till högstbjudande. Den stora obesvarade frågan kvarstår: hurdan valuta skall fås för pengarna?

Li Andersson, studerande, ordförande för Åbo Gröna Vänster
Markus Varjonen, doktorand, viceordförande för Åbo Gröna Vänster


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s