Frank Lundgren: Coronan gör mig till kommunist

Jåå, jag vet att temat är antifascism, men jag kan inte hålla mig så jag skriver om Coronan som alla andra. Jag har nämligen märkt att Coronan inte bara förändrar vårt samhälle utan även mig. Jag tror jag har blivit kommunist. Jag har börjat älska staten, jag vill förstatliga, reglera, och chockhöja alla skatter.

Jåå, jag har alltid varit vänster och många gånger har jag blivit kallad för kommunist. De anklagelserna har jag alltid nekat till. Jag har trott på demokrati och frihetliga ideal som inte går ihop med statskommunism. För mig är socialism en enkel ideologi som sätter sociala frågor och jämlikhet före marknader och vinstintressen (själva ordet säger ju det social-ism), medan kommunism är ett statsskick som bygger på ett förstatligande av egendom och som visat sig ha katastrofala konsekvenser genom historien. De flesta som kallar sig för kommunister brukar därför själva definiera ordet annorlunda, men för mig är det inte definitionen som har ändrats, utan jag själv.

Jag tror inte vi kan lösa de samhälleliga utmaningar och kriser vi står inför, såväl i Finland som globalt, utan en stark stat som sätter välfärd, miljö och personlig säkerhet framom marknaden och pengar. Kapitalismen har lett oss till en kris efter en annan samtidigt som den framhäver sig själv som lösningen, men det är inte marknaden som räddar oss ur Coronaepidemin eller stoppar klimatförändringen. Om Coronan har visat oss något så är det att statens kapacitet är större än vad vi nånsin trott och att allt är möjligt så länge viljan finns.

Den fria marknad kommer inte att rädda klimatet; tvärtom är det överkonsumtion som skapar den globala uppvärmningen. Kapitalismen är inte den enda orsaken till varför livskvaliteten och inkomsten bland de fattigaste länderna ökar; tvärtom skapar den extrem ojämlikhet, psykosociala sjukdomar och klassklyftor. Automatiseringen av arbetet ger oss ingen bättre välfärd och mera pengar; tvärtom gör den oss arbetslösa och fattiga. De sociala medierna gör oss inte lyckligare eller friare; tvärtom skapar de övervakning och företagsoligarki.

Dessa kriser som vi står inför – epidemier, klimatförändringen, ekonomisk ojämlikhet, automatiseringen av arbete, och övervakningssamhällets framfart – kan inte lösas genom någon marknad som styr oss till att konsumera ”rätt”. Dessa kriser kan bara lösas genom statlig intervention, genom reglering, lagstiftning, beskattning och expropriering av egendom. Vi behöver sociala rörelser som sätter press, vi behöver starkare stater, vi behöver internationellt samarbete, vi behöver kommunism.

Det är kanske inte realistiskt men det är antagligen vår enda chans.

PS. Nästa år när fascismen tagit över efter Coronan skriver jag en ny text om varför jag är anarkist.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s