Efter närmare en månad i Wellington har jag lärt mig en del. Jag har lärt mig att ”how are you?” är en standardhälsning här och ingen fråga egentligen, att en ”flat white” är kaffe med mjölk (vilket får det att låta som om det också borde finnas ”round white” men jag har inte täckts fråga) och jag har börjat äntligen (!) höra några skillnader mellan nyzeeländsk och australiensisk engelska.
Jag har också lärt mig att om jag ser en alkis, en hemlös, en tonårsmamma, eller någon annars tillhörande en kategori som oftast tenderar vara fattig så är denna människa allt som oftast maori. Tiggaren som alltid sitter på shoppinggatan Courtenay Place invirrad i en filt är maori, han lär ha försökt få ett fängelsestraff förra vintern för att slippa bo utomhus. De mycket överviktiga personerna man ser i den billiga Lidl-aktiga matbutiken Pak&Save är oftast maori. Inte alltid, men oftast. Nya Zeeland är absolut ett invandringens land – från Europa, främst Storbritannien, men även från Asien (Kina, Korea, Vietnam…) och stater i Stilla havsområdet, som Tonga, Samoa, och så vidare, och det syns i gatubilden. Samtidigt är det så hemskt, hemskt tydligt att det finns en hierarki, och att maorifolket står längst ner på den, även om riksdagen haft maoriledamöter alltsedan 1867, då särskilda ”maoriplatser” inrättades.
2004 godkände nyzeeländska riksdagen en lag som begränsade tillgången till områden på havsbottnet och tidvattenområdet. Det väckte enormt uppståndelse just bland maori som menar att de av tradition alltid haft rätt att använda dessa områden. Resultatet blev att några maoririksdagsledmöter hoppade av Labourpartiet och grundade ett eget parti, en av vars huvuduppgifter är att ändra på lagstiftningen ifråga. En granskningsprocess pågår som bäst, och det är meningen att lagen revideras eller avskaffas.Problemet är att för att få igång de åtgärder de vill ha, har maoripartiet gått in för att samarbeta med Nationalpartiet, ett moderatparti som bl a jobbat för skattelättnader för höginkomsttagare. Vissa maoriledamöter är mycket missnöjda, i synnerhet en som heter Hone Harawira, som just nu varit mycket i nyzeeländsk media på grund av en epost han skrev. För någon vecka sedan reste Harawira till Bryssel med andra ledamöter för att delta i ett officiellt besök, men under en dag skippade han möten och turisterade i Paris med sin fru istället. En annan politiskt aktiv maori frågade honom vem som betalade fruns resa. Svaret hittar ni i Dominion Posts rapport här:
Gee Buddy, do you believe that white man bulls… too do you? White motherf…ers have been raping our lands and ripping us off for centuries, and all of a sudden you want me to play along with their puritanical bulls… . I don’t often respond to comments like this, but I will to you.
I put in s…loads of hours and bucketloads of energy in my commitment to advancing Maori, and I am happy to put my body, my freedom, and my personal credibility on the line for that cause.
And I don’t do it because of the salary, or the political position I hold, or for any other reason than that I believe in fighting for Maori rights and I love doing what I do.
As far as my wife is concerned – I don’t know what your relationship is with whomever, but my wife is my partner, my adviser, my critic, and my best friend, and she has marched with me, fought alongside me, suffered the hard times with me and stood by me for more than 35 years, so if I get the chance to take her with me as part of my role as an MP I will.
And quite frankly I don’t give a s… what you or anyone else thinks about it. OK? Hone PS and if you want to take this to the press, go right ahead. I answer to my people, not to them or to anybody else.
Harawira meddelar att han inte tänker ställa upp i följande riksdagsval.
Darcy
Åbo Gröna Vänster 