Hur svarar studentrörelsen?

Insändare publicerad i Studentbladet 17.9.2010

Torsdagen den 19 augusti presenterade regeringen sin budget för år 2011. Ur studerandesynvinkel genomfördes samtidigt ett av de fräckare politiska tricken på länge, då finansministeriet helt sonika beslöt att inte inkludera en indexbindning av studiestödet. Bland de största förlorarna i årets budgetmangling var med andra ord alla vi 280 000 personer som studerar i Finland idag.

Då en indexbindning av de andra grundtrygghetsförmånerna ingår i budgeten, har studerandena som grupp lämnats utanför. Beslutet att slopa indexbindningen innebär att studiestödet idag är den enda grundtrygghetsförmånen som inte bundits till index. I praktiken innebär indexbindningen att det reella värdet på stödet inte skall släpa efter den övriga pris- och levnadskostnadsutvecklingen i landet. Studiestödets realvärde är idag, trots nivåhöjningen 2008, fortfarande mindre än år 1992. Förenhetligandet av indexbundenheten för grundtrygghetsförmånerna var även ett av SATA-kommitténs förslag för reform av den sociala tryggheten i Finland.

Utkomstsituationen är för de flesta studerande redan nu mycket dålig. I praktiken lever många studerandes under fattigdomsgränsen, och det är väl känt bland alla att stödet inte räcker till att leva på i de flesta studiestäder i Finland. Istället för indexbindningen ger regeringen oss nu istället fler tidsbegränsningar. Poänggränserna höjs och bostadsbidraget kan inte längre lyftas utan att det räknas som en använd studiestödmånad. Utöver detta så kommer studiestödet att bindas till den tudelade examensstrukturen, så att man först lyfter stöden för sin kandidatexamen och först efter avklarad examen kan fortsätta att beviljas stöd.

Kravet på att vi ska bli färdiga snabbare har sannerligen gått fram, men hur ska vi kunna göra detta utan ett höjt studiestöd? Idag innebär den låga nivån på studiestödet att de flesta jobbar vid sidan om studierna, eller att man lyfter studielån. Vi studerande är därmed den enda befolkningsgrupp som staten anser att själv skall betala för sin grundtrygghet.

Hur svarar vi? Vårt krav måste vara mer än en indexbindning. Den nuvarande nivån på studiestödet är i praktiken för låg för att svara på kravet om att bli färdig på fem år. Vi kan inte heller acceptera kravet på att vi skall betala för vår egen minimiutkomst genom lån, utan värna om vår rätt till grundtrygghet som en del av vårt socialskyddsystem. Istället för slopade inkomstgränser och mer lön måste vi våga höja den röst vi har och kräva en rejäl nivåhöjning av studiestödet. Vi behöver inte vänta på fler löften som inte infrias, det är dags för oss att ställa krav nu.

Li Andersson

Studerande

Ordförande, Åbo Gröna Vänster


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s