Illusionen om pengar

Jag skriver nu en text om ekonomisk tro snarare än om ekonomisk realitet, men det är viktigt att förstå relationen mellan begreppen tro och realitet före man går in på vad verkligheten är. Den verklighetsbild som folk i allmänhet har är enligt mig snarare en ekonomisk tro än en realitet eftersom det handlar om tron på nödvändigheten av ett system, istället för förståelsen av dess nödvändighet och därmed dess eventuella onödighet. Ett pris står bara för någonting så länge vi ger det en betydelse, annars är det bara ett tal. Tron på att priset har en betydelse grundar sig naturligtvis i att det finns ett system som berättigar summans värde, men jag vill diskutera nödvändigheten av summans betydelse.

Frågan är om man verkligen kan berättiga värde genom att sätta pris på något. Om man går tillväga på detta sätt bedrar man sig själv i förståelsen av vad det verkliga värdet är. Vad är värdet av mat? Finns potatisens betydelse i ett kilopris eller ligger dess betydelse i människors överlevnad? Går det överhuvudtaget att sätta pris på liv? Vi håller nog alla med om att det finns ett värde i att leva i sig, men genom den samhälleliga utvecklingen har livets värde reducerats till en påhittad summa och förlorat sitt verkliga värde. Teknologisk och samhällelig utveckling mäts inte i sina verkliga värden för mänskligheten, de mäts istället i frågeställningar som: har staten råd med det här, eller, är det lönsamt för staten? Realiteten i dagens läge är att utvecklingen ses i termer av lönsamhet snarare än i dess verkliga värde, men detta är endast en realitet så länge vi människor tillber betydelselösa summor. Därmed reducerar vi livets värde istället för att ge det värde. Reflekterar de samhällsstyrande över de otroliga mängder mat som går till spillo? Eller är detta oviktigt eftersom det är lönsamt att producera övermängder som till största delen slängs bort och ersätts med färskare varor. Ätbara produkter slängs bort bara för att vi anser att de inte har ett värde, på grund av att ett påhittat datum har gått ut. Människor runt om i världen svälter medan vi lever i överkonsumtion. Vi värdesätter inte maten och därmed inte heller liv, även om detta inte erkänns offentligt.

Samma problem existerar i dagens skolsystem då vi värdesätter det som har en direkt relation till ekonomisk lönsamhet, snarare än kulturell lönsamhet. Naturvetenskaperna prioriteras och humanistiska ämnen får som bäst en minimal roll i samhället. Naturvetenskaperna är såklart nödvändiga men föreställ dig ett samhälle utan konst och litteratur eller kritik och diskussion. Människor sätter värde på kultur och konst men om man ämnar vara en konstnär eller författare så finner man det svårt att livnära sig på detta, men ändå finns det ett värde i dessa ämnen. Vill vi att samhället skall vara likt en maskin där människor endast lever för pengar och egoism? Då skulle ingen utveckling någonsin ske, bortsett från den ekonomiska utvecklingen som är uppbyggd för att stöda de mer välbärgades nöjen snarare än att stöda utvecklingen för mänsklighetens bästa. Samtidigt blir det allt svårare att leva som student och studenternas rättigheter och möjligheter reduceras. Ständigt ska det sparas in på allt som stöder verklig utveckling, det vill säga utveckling som gynnar alla, medan miljoner går åt till främjande av storföretag och industri. De samhällsstyrande visar på så sätt att högskoleutbildning, och då främst humanistisk utbildning, är onödig eftersom den inte ger direkt ekonomisk lönsamhet. Det som bortses är att utbildning är nödvändig för samhällets utveckling, att det ständigt skärs ner på stödet för utbildning leder bara till att samhället stagnerar. Detta är naturligtvis inte en långsiktig lösning på de ekonomiska problemen.

Den allmänna tron är ofta att samhället inte skulle kunna fungera utan pengar. Det konstateras att det här är det enda sättet samhället kan fungera på och att påstå annat är bara orealistiskt strunt. Jag menar att det enda som gör att dagens system upprätthålls är människornas religiösa relation till pengar och tron på pengars nödvändighet. Ett motargument mot tanken om ett icke-monetärt system är att människan i grunden är en självisk varelse som bara bryr sig om sin egen framgång. Men är inte detta i så fall ett resultat av dagens samhälle? Då vi tror på människans själviskhet förstärks bara illusionen om pengars nytta och egoismens nödvändighet blir därmed en realitet. Vi människor har ofta en tendens till egoism eftersom vi förväntas vara själviska, man konstaterar att det är onödigt att fungera på ett annat sätt för att alla andra handlar på ett visst sätt, vilket bidrar till en norm som aldrig slutar. Handlar man utanför normen blir man rentav kallad konstig eller naiv. Men en norm är bara en norm då ingen motsätter sig den och om verkligheten någonsin ska se annorlunda ut är det upp till oss alla att försöka tänka utanför normen.

Tro inte att förändring är omöjligt, samhället kommer aldrig se bättre ut om varje ny generation växer upp med dagens marknadsreligion. Utveckling måste ske för nyttans skull, inte pengarnas, och samhället måste uppmuntra och möjliggöra en sådan utveckling. Jag menar ändå inte att man helt borde avskaffa det monetära systemet, för om samhället någonsin ska utvecklas ifrån det så kommer det ta en väldigt lång tid. En utveckling som är oberoende av ekonomisk lönsamhet borde eftersträvas. Det finns ett klart värde i liv utanför det pris som vi tilldelar det. Motivationen borde alltid vara det verkliga värdet framför det ekonomiska för det är den sanna realiteten.

Branko Lampi