Ett öppet brev till Maria Björnberg-Enckell

Kära Maria,

Du och jag har kanske inte så mycket gemensamt men jag känner ändå att jag ville skriva till dig. Jag tror nämligen att våra likheter och olikheter berättar något viktigt om vårt samhälle. Vi har båda en universitetsutbildning, du i litteratur­vetenskap och jag i sociologi. Vi är båda finlands­svenskar, men du kommer från en rik industriägarsläkt och jag från medelklassen. Vi är båda engagerade politiskt, du är liberal och jag är socialist. Den största skillnaden mellan dig och mig (samt de flesta andra i Finland) är dock våra olika förutsättningar för att verkligen en­ga­gera oss i det som vi är intresserade av.

Den bild och de uppgifter jag har av dig är att du under största delen av ditt liv inte haft ett riktigt lönearbete och att du under åtta års tid kunde ägna dig åt kommunalpolitik på heltid. Du lever på pengarna från din rika släkt och har inte varit tvungen att arbeta för att tjäna pengar som så många andra. Du kanske tror att jag är kritisk och elak när jag skriver det här men jag vill försäkra dig om att jag inte alls menar något illa. Tvärtom, trots att vi har många olika åsikter tror jag faktiskt att du genom ditt politiska och sociala enga­ge­mang har bidragit mer till vårt finländska samhälle än om du skulle ha gått i dina föräldrars fotspår och blivit företagschef och kapital­för­valtare på heltid. Jag önskar bara att jag och alla andra hade likadana möjligheter som du att engagera oss i frågor som vi brinner för.

Du har likställt ditt politiska enga­gemang inom kommunal­politiken i Helsingfors med utförandet av en ”finlands­svensk värnplikt”. Men en allmän värnplikt för alla kan enbart vara obligatorisk ifall alla verkligen kan utföra den och jag vill också ha både tid och ekonomisk möjlighet att engagera mig politiskt. Jag vill studera det som intresserar mig och göra det så länge jag vill istället för att tänka på vad som är bäst för att kunna få ett välbetalt jobb i framtiden. Jag vill hjälpa andra som inte har det lika bra som du och jag. Jobba politiskt för det samhälle jag tror på. Utöva och njuta av konst och musik. Kanske skriva en bok. Och någon gång i framtiden vill jag skaffa mig en familj och vara pappaledig med mina barn.

Det här är vad jag skulle vilja göra men till skillnad från dig så har jag inte samma möjlighet till det. Jag jobbar istället på underbetalda vårdjobb under osäkra arbetsförhållanden för att finan­siera mina studier, mitt liv och min fritid. Vill jag ha både fritid och ekonomisk möjlighet att göra något på den måste jag lyfta lån eller på något sätt få en fast anställning med duglig lön och betald semester, men även då kommer varken tid eller pengar att räcka till för att jag ska kunna engagera mig politiskt ens på deltid. Att jag som du skulle kunna engagera mig i kom­munalpolitik på heltid är alltså helt uteslutet.

Jag har dock en lösning på hur jag och alla andra skulle kunna ha det lite mer som du, Maria. Tänk om vi hade en med­borgar­lön, en form av månatlig grund­inkomst, som skulle garantera alla i Finland en ekonomisk trygghet och som skulle möjlig­göra frivilligt engagemang inom civilsamhället. Man skulle inte behöva vara så beroende av lönearbete utan istället söka själv­förverkligande och skapa samhälleligt mervärde genom sitt frivilliga enga­gemang inom kultur, utbildning och politik. Jag är säker på att både jag och samhället skulle må bra av att alla hade likadana möjligheter som du.

Med vänliga hälsningar,

Frank Lundgren