Anna Funck: Det gäller att bryta cirkeln

De senaste veckorna har jag försökt läsa på studentskrivningarna efter att ha varit inskriven vid gymnasiet i fyra års tid. Jag tycker att historia är det ämne som kräver mest läsning. Det är dock ett ämne som intresserar mig även utanför skolan och som jag tycker har varit mest till nytta. I sin helhet är det som en berättelse, delvis också som en varningsrapport om fenomen och händelser som aldrig borde hända igen.

Jag tänker inte försöka ge någon fullständig beskrivning av fascismens historia genom tiderna. Vi alla vet åtminstone det väsentligaste; vilka följder denna ideologis maktövertagande har haft i det förflutna. Dock verkar det inte som om människor förstår att samhällets utveckling går som en cirkel i stället av en lång bana som skulle närma sig någonting nytt eller någonting som är bättre än det varit tidigare. Vi hittar samma återupprepande fenomen framför oss när vi trodde oss vara klokare än människor varit för decennier sedan.

Blickar vi tillbaka mot 30-talets Finland märker vi att de samhälleliga linjerna är exakt detsamma som de varit för nittio år sedan. Lapporörelsen hade stort inflytande på den politik som fördes under den tiden, även om rörelsen kvarstod med lös organisation. Politiker var då rädda för rörelsens inflytande och våldsamma agerande, som t.ex. skjutsningarna arrangerade av rörelsen, som i slutskedet t.o.m. riktades mot moderata borgare. Det var till stor del denna rörelses förtjänst att kommunistisk verksamhet förbjöds år 1933. Idag är de flesta partier rädda för att förlora väljare till Sannfinländarna, vilket har lett till att partierna har gått allt närmare en högerextrem linje. Det har Halla-aho även medgett vara deras mål. Partiet vill inte nödvändigtvis bära ansvar i regeringen, utan snarare föra den rådande hegemonin närmare sin egen agenda genom att hota de andra partiernas maktpositioner med sitt ökande väljarstöd. ”Kommunister” har igen blivit en måltavla för fascister och allt oftare blir en eller annan motståndare, hur borgerlig hen än är, kallad kommunist.

I och med att Lapporörelsen förbjöds år 1932, efter det misslyckade Mäntsäläuppropet, togs deras fascistiska agenda över av det nya partiet Fosterländska Folkrörelsen. FFR beundrade alldeles öppet Mussolinis fascister och förde sin högerextrema politik i parlamentariska organ. Idag hittar vi extremhögerns representanter inom alla politiska strukturer, från riksdagens andra talman till kommunalpolitiker som fantiserar om att få skjuta ihjäl människor som inte hör till deras ideala, vita Finland. Till råga på allt har de finländska fascisterna igen en ny idol och hjälte i Europa, den ungerska statsministern Victor Orban som enligt dem ”förverkligar folkets vilja”.

Fascism är en ideologi som formades som en slutprodukt av den långtgående nationalismen. Nationalismen uppstod på 1800-talet i och med industrialiseringen och pressens utveckling. Idag hittar vi igen fenomen framför oss som är jämförbara med industrialiseringen; digitaliseringen och arbetets omvälvning. Allt detta skapar otrygghet, och i tider av otrygghet är det naturligt att människor söker sig till något tryggt, d.v.s. det gamla, det goda, och det traditionella. Typiskt är också vädjan till starka ledare och ordning som kunde tänkas råda bot på det upplevda kaoset.

Pressens utspridning ledde till att allt fler människor kunde uttrycka sig offentligt och allt fler människor hade tillgång till information. Idag har de sociala medierna nått allas vardag, vilket i sin tur har lett till nationalismens och därmed också fascismens uppsving; allt fler människor kan nu yttra sig offentligt och det är lättare att ta sig an information än det någonsin varit tidigare. En människa som äger en smarttelefon på 2020-talet har tillgång till mer information än vad Bill Clinton hade på 1990-talet. En slutsats man kan dra av detta är att cirkeln närmar sig ett varv.

Något som är tröstande med det hela är att ifall historien upprepar sig så leder fascismens uppsving till en motreaktion, och den högerextrema uppgången går över efter en period. Kanske lyckas vi mobilisera en stark vänsterrörelse som arbetar för en jämlikare omfördelning och ökad välfärd såsom på 60-talet efter fascismens temporära nedgång. Det finns dock historiker som hävdar att i det stora hela är vi faktiskt på väg mot en punkt där utvecklingen går i motsatt riktning, och att hela civilisationen hamnar på efterkälken eftersom vi centraliserar oss i städerna och mångfalden minskar t.ex. i form av att minoritetsspråken och kulturer dör ut. Vi läser samma tidningar och antalet publikationer minskar i och med centraliseringen, vilket leder till att färre tankar och idéer byts ut. Klimatförändringen är naturligtvis också framför oss vilket ger en mörk bild av framtiden.

Istället för att tänka på en dystopisk framtid vill jag dock fokusera på vår nära framtid för att det är något som går att påverka, och det är aktuellt för allas livsomständigheter. Innan någonting hemskt hinner äga rum har vi onda, statsfiender, suvakkin, kommunister och kulturmarxister för uppgift att utrota fascismen innan den här tidsperioden hinner sätta människors liv på spel på ett lika förödande sätt som för nittio år sedan. Vi måste alltså bryta cirkeln och se till att fascismen aldrig mer kan ta rot i samhället.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s