En tråkig söndag släpper jag tanken fri. Låter två onda och aktuella ting dyka upp i min hjärna. Det är orden ”lågkonjunktur” och ”influensa” som sveper förbi. Istället för att låta orden fly och försvinna fångar jag dem och jämför dem i några mindre sammanhängande och mer förbryllande politiska konstateranden.
Influensan skapar sjuka arbetstagare, tillfälligt oförmögna till arbete.
Lågkonjunkturen skapar utslagna arbetare, förmögna till arbete, men utan rätt och möjlighet till det. Den som behåller sitt arbete känner huggen i vaderna och pressen att prestera bättre, för att inte bli en del av nedmonteringen.
Lågkonjukturen har en jämlikhetsdimension. Vi vet vi att det är den förmögenhetslösa som drabbas hårdast av bortfall av arbete och inkomster.
Influensan har en jämlikhetsdimension. Den tenderar drabba den svage hårdare än den starke. Slumpmässigheten i att drabbas tycks inte så absolut som den verkar på ytan.
Influensan är naturlig och ganska beräknelig. Den kommer och går ungefär samma tid varje år.
Lågkonjukturen är oberäknelig i sin ankomst men tenderar dyka upp förr eller senare efter en ekonomisk topp. Lågkonjunktur och marknadsekonomin har ett långlivat förhållande. Konjunkturen är naturlig i den mening ekonomin är det.
Influensan kan man vaccinera och medicinera sig mot, men de flesta får se sig lida och tillfriskna.
Lågkonjunkturen har vi inte ha hittat någon lindring mot som är allmänt accepterad i alla politiska läger. Dess negativa inverkan på människors välbefinnande är något som vi intalats till att försöka avklara. Och de flesta klarar det med en skråma i sidan. De flesta hittar ett nytt jobb. Men det finns de som tar mer stryk än så, de som inte kommer tillbaka, de som inte tillfrisknar.
I skrivandets stund är både influensa och lågkonjuktur närvarande i vårt samhälle. Två onda ting som drabbar olika men ändå ganska lika. Skribenten känner sig mest drabbad av det förstnämnda, men hoppas på mera omtanke om dem som drabbas hårt av den senare nämnda. Om det är någon nytta att jämföra dessa fenomen på det sätt jag gjort ovan får inte skribenten ställas till svars för. Att blogga är ibland att låta tankarna flöda, läsaren till skada.
Fredrik
Åbo Gröna Vänster 