Man kan inte ha svar (tid) på (för) allt

Alla vet de där alldeles vanligt alldagliga frågorna som man saknar svar på. Jag har två sådana frågor, som jag tycker att jag ofta tvingas försöka besvara. Det är lika hopplöst varje gång.

Hur hinner du med allt?

Jag hinner ju inte med allt. Jag hinner inte se på TV, inte lyssna på all musik som jag skulle vilja, sporta regelbundet, gå omkring på stan i timmar, sova timtals i Naphouse eller läsa om mina gamla favoritböcker. Jag hann inte heller skriva detta blogginlägg före klockan 00:00.

För det finns ju faktiskt inget sådant som att hinna med ”allt”. Det handlar ju bara om prioriteringar. Saker som kliver förbi andra i kön inne i mitt huvud. Man väljer och man väljer bort. Gör saker med tid som då inte används för andra saker.

Det intressanta är ju då varför jag väljer att hinna med just det jag hinner med. Paradoxalt nog är det min andra fråga som jag saknar svar på.

Varför är du politiskt aktiv?

Jag misstänker nämligen starkt att jag försöker hinna med saker som är politiska framom sådana som inte är det. Sådana saker som för mig bidrar till revolutionen, den allmänna världsförbättringen och mer ideologiska aha-upplevelser för fler, sådant har förtur inne i mitt huvud. Politisk teori istället för att läsa om gamla ungdomsböcker, möte istället för Naphouse,  bloggar istället för att strosa runt på stan (okej, däremellan vill jag sovaätastudera men det är bara för att stilla mitt samvete och mina fysiska begär).

Men varför jag vill det – huh. Jag brukar ibland fundera på om det bara är egoism som driver oss. Om vissa människor går runt med hela den stora världssmärtan inom sig, och då bara måste göra något. Känslan av att man inte står ut med sig själv om man inte gör något. Eller kanske det är för att jag inte är religiös, men människan som bekant ändå måste ha något större än livet att hänge sig åt. Tron på Politisk Aktivism. Kanske det bara är ilskan över allt som är fel (!), alla som inte gör något, tänker något, säger något eller vet något. Och att då sitta med tron och vetskapen om att OM alla de här verkligen skulle göratänkasägaveta något – DÅ skulle det verkligen hända. Kanske den vetskapen är för stor, man kan inte sluta med sin mission, sin aktivism, sina alltför högljudda åsiktsyttringar.

Men engagemang skall inte, liksom inget annat Viktigt, presteras, avklaras och hinnas med. Det finns kanske inte något eftersträvansvärt i det där med att hinna med allt, inte ens med det politiska allt.
Kanske det är viktigare att ibland hinna fundera fram sina svar på frågorna man aldrig haft svar på. Alldeles personligt bara. (fast det är ju också politiskt! ropar någon aktivist nu)

Jag skall tvinga mig själv och andra till lite S L O W L I F E ibland, till lite andra diskussioner, till några månader i Ryssland och promenader.

Och tvinga mig själv att posta detta personliga blogginlägg (sådana ger jag mig aldrig tid att skriva).

L


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s